Förlossningen
Japp då är hon äntligen här!! :D
Punktlig var hon också, kom på utsatt datum :) Inte många som gör det inte (som personalen på BB påpekade heeela tiden haha)
Den 17/1-10 klockan 10.26 kom hon efter två och halv dagars värkarbete. Hon vägde 3505g o var 51 cm lång :) Helt underbar!!
Det började väl lite smått på onsdags morgon (13/1). Jag vaknade av att magen drog ihop sig o så kom den en förvärk som var lite värre än vanligt. Men jag tänkte inte mer på det eftersom jag inte kände nå mer efter det. På torsdagen vaknade jag åter igen med att magen drog ihop sig och det gjorde ont. Jag sa till Niklas att det kändes som om att det var "öppet" därnere jämfört med dan innan. Svårt att förklara. Sedan bestämde sig jag o grannen Madde för att vi skulle gå ner på stan o vagga runt o försöka trigga igång värkar för oss båda, tror vi gick omkring i två timmar innan vi äntligen kom hem.
Kände ingenting förrutom att jag var extremt trött i kroppen och trött på att vara gravid haha. På kvällen kom Evelyn på besök, och medan vi satt där i köket o pratade så bara högg det till i magen o den vart stenhård. Vart så överraskad så jag hojta till. Men jag tänkte att det inte var nåt. Men det kom tillbaka, och fortsatte så smått till o från. När Evelyn åkt hem så berättade jag för Niklas att jag hade fått ont som kom och gick, och att nog trodde det kunde vara nån form av värkar. Han fick bråttom o sprang o gjorde i ordning håret haha. Sedan kunde inte han slappna av. O jag låg på soffan o timade värkar och försökte sova. Fram emot två tiden på torsdags natten hade dom avtagit igen och kunde sova ett par timmar. Niklas lyckades väl få några timmars sömn han på fredags morgonen tror jag.
Vaknade tidigt på fredags morgonen o då passade vi på att äta frukost. Sedan lyckades jag somna om igen trots smärtan som kommit tillbaka igen. Sov kanske en timme, sen var det full rulle i magen med jämna mellanrum igen. Eftersom det var så långt mellan värkarna så tänkte vi att vi måste sysselsätta oss för att inte bara gå hemma o vänta o vänta. Så vi åkte o handlade med Evelyn. Tänkte att då fick vi hem mat också :) Var en annorlunda upplevelse att ha värkar inne på Willys o vara helt dyngsvettig haha...Sen åkte vi hem o lagade mat, så kom Maria o Jonny över o käkade. Det var trevligt, men lite småjobbigt eftersom jag hade ont o svettades floder. Niklas däckade på soffan innan dom gick för han var så spänd o hade inte sovit nåt. Så han sov ett par timmar innan jag äntligen kunde somna en stund. Under tiden så vart det bara värre o värre värkar, o nu var det ingen tvekan längre om att det var på g :)
Lördagen kom o jag låg där troget, svettig o hade ont på soffan. Mitt på dan ungefär kände jag att min gräns för vad jag stod ut med nästan var nådd så jag ringde förlossningen för å prata lite med dom. Hon sa att det var för långt mellan värkarna, men jag fick gärna komma in på en undersökning om jag ville. Men skulle då vara beredd på att bli hemskicka igen om jag inte öppnat mig eller om värkarna inte blivit tätare. Jag skulle dock då få med mig tabletter hem så jag kunde sova åtminstone isf. När klockan närmade sig tre fick Niklas nog och ringde Maria o sa att vi nog borde åka in och kolla hur långt det var gånget iaf. Det höll Maria med om. Så vi kom in på förlossningen ungefär runt halv fyra fyra nångång. Dom tog en kurva o den visade att jag hade värkar men inte tillräckligt regelbundna. Då vart jag undersökt o jag hade öppnat mig 3-4 cm. Så vi fick rådet att åka till Hälla o gå runt lite o sen komma tillbaka för en extra koll eftersom vi åkt från Sala, så vi inte åkt i "onödan".
Vi åkte till IKEA och det var inget trevligt besök, värkarna vart värre o kom tätare, så vi åkte o åt lite innan vi vart tillbaka skjutsade till förlossningen. Maria o Jonny skulle vänta tills vi visste om vi fick vara kvar eller inte.
Dom tog en ny kurva, men som vanligt så var det inte tillräckligt regelbundet, så barnmorskan började prata om att skicka med mig piller hem så jag fick sova iaf. Kände mig så besviken, allt onda för ingenting o jag ville verkligen inte hem, jag ville stanna o föda vår lilla bebis. Men så bestämde hon sig för att undersöka mig igen bara för att. Då vart det helt andra bullar. Huvudet var lååångt ner, jag var öppen ungefär 4-5 cm o hade en buktande fosterhinna. Så bm vågade inte låta oss åka hem igen, för gick det hål på hinnan skulle vi inte hinna in igen. Så Niklas gick ut o hämtade våra saker o pratade med Maria o Jonny, sedan ringde han våra föräldrar medan vi väntade på personalen som skulle ha hand om oss. Vid sju tiden fick vi komma in på vårt rum vi skulle vara i, dom pratade lite med oss o så fick jag först lavemang o sen skulle jag få bada.
Första tiden där kunde jag inte låta bli att skratta, antar att jag var nervös inför att det var på riktigt nu. Tror Niklas var lite nervös också. Nåja, fick hoppa ner i badet o Niklas hämtade saft åt mig. Sen satt vi där till nästan halv tio. BM kom o lyssnade på bebisen lite då o då, och jag fick veta att jag skulle sätta på mig deras übersexiga nättrosor o blöja (binda) o deras snygga rock. När vi kom in på rummet igen så fick vi träffa nattpersonalen som skulle ta över, o kvällspersonalen sa att vi skulle föda bebisen i natt, annars skulle vi bli tvugna att träffa dom igen på morgonen :D
Allt gick bra o värkarna kom ganska regelbundet. Nu hade dom börjat öka lite i styrka. Vid elva tiden på kvällen så var dom ganska starka o varannan värk ungefär var hemsk. Då tog bm en ny kurva o undersökte mig, jag hade inte öppnat mig nå mer alls. Så hon gav mig bricanyl o morfin så jag skulle få sova ett par timmar. O jag skulle tydligen öppna mig medan jag sov också. Stackars Niklas fick ligga o sova på golvet i en sacco-säck haha...
Jag vaknade först efter två timmar av en värk, men bestämde mig för att jag behövde sova mera, så jag vände mig o sov två timmar till ungefär. Efter tre ringde vi på Bm eftersom jag vaknat, o hon sa då att morfinet skulle hjälpa mig mot smärtan ett tag till. Perfekt tänkte jag då :) Meeen vid fyra snåret gjorde det så jävla ont att jag skrek å Niklas att göra nåt, så han larmade. Då kom sköterskan in o gav mig det glädjande beskedet att jag fick börja med lustgasen :D Den vart min bästaste vän :D Efter jag börjat med lustgasen så gled jag in i dimman o har inte koll på vad som hände runt i kring mig. Niklas sa att jag låg o yrade o snarkade till mellan värkarna. Kommer ihåg att jag drömde om massa släktingar o vi renoverade golv haha...till Lady Gagas Bad romance som theme song haha...
Nånstans i dimman så fick jag dryck o dom kom med en jordgubbsmilkshake med proteinpulver i vid ett tillfälle. Sedan nånstans på morgonkvisten så kom BM o sa att vi skulle förbereda med nål i armen för epiduralen. Så det var klart när det var dags för den. Hon informerade mig om att det skulle sticka till lite, men det var lugnt sa jag till henne, jag har legat på sjukhus förr o var van haha...lustgasfylla!
Morgonen kom o personalen från kvällen kom o bytte av nattpersonalen. Jag var helt borta...hur Niklas lyckades få tiden å gå medan jag låg o yrade förstår jag inte. Men han satt tydligen vid min sida o höll mig i hande när det kom en värk...honey! <3
Vid halv tio tiden undersökte dom mig igen, jag var då öppen 9,5 cm så hon "irriterade" kanten som var kvar så den försvann. Sen tyckte hon att dom skulle ta hål på hinnan så det skulle komma en bebis nångång. Hon hann inte mer än att närma sig med nålen förrän den sprack o vattnet forsade ut. Hinnan gick 9.33.
Hon sa att jag skulle säga till när jag kände tryck neråt o bakåt, som när jag behövde gå på toa. Tror klockan var runt tio när jag kände trycket. Då slet dom ifrån mig lustgasen o förklarade att jag inte skulle hinna få nån bedövning. Helt plötsligt så var det dags att krysta. Ont ont ont säger jag bara...O när jag håller på som bäst så säger dom åt mig att nu får jag inte krysta längre. "Vad fan" for i genom huvudet på mig, inte lätt att låta bli iaf. Lyckades lyssna på dom o andas som dom sa åt mig. Jag höll krampaktigt i handtagen till sängen o dom sa åt mig att köra ner hakan i bröstet så jag fick mer kraft, Niklas tröck ner huvudet på mig o skrek åt mig att ta i. Tror det tog 4 eller 5 krystningar så var hon ute :) Det enda jag minns idag är känslan av när huvudet var på väg ut, att det spände o brände utav helvette. O att det var en väldigt konstig känsla när hon gled ut sen, en hal o blöt klump ungefär haha...10.26 kom hon iaf :)
BM höll upp henne o frågade mig vad vi hade fått. Minns att jag såg en liten snippa o mumlade fram "en tjej". Niklas började grina o vart så lycklig när hon kommit ut. Jag var mest avtrubbad o trött så jag kände inte så mycket annat än att låt oss vara i fred för jag var så trött. Det tog ett tag innan jag fick upp henne på bröstet eftersom hon hade så kort navelsträng, så dom la henne på min mage så länge. Då fick Niklas klippa navelsträngen o dom torkade av henne, sen la dom henne på mitt bröst medan dom skulle ha ut moderkakan.
Moderkakan ville inte lossna, dom masserade o drog o satte akupunkturnålar på magen. Försökte få Nova-Li att amma, men inget fungerade. Så dom satte dropp o kallade på läkare, dom pratade om att dom var tvungna att söva mig för att få ut den. Dom satte även kateter och jag vart bara surare o surare över att dom inte bara kunde låta mig vara. Läkaren kom in, sa hej, gratulerade, tröck på magen o sa åt mig att krysta. Plopp sa det så kom den äntligen ut. Sen vart jag sydd med 4 eller 5 stygn. Sen fick vi äntligen lugn o ro o fick vara för oss själva :) O fika :D Efter ett par timmar vart vi skjutsade till BB.
Äntligen hade vår lilla ängel tittat ut o vi var föräldrar! <3
Det är mycket jag inte minns pga lustgasen, men ut kom hon iaf :D
Punktlig var hon också, kom på utsatt datum :) Inte många som gör det inte (som personalen på BB påpekade heeela tiden haha)
Den 17/1-10 klockan 10.26 kom hon efter två och halv dagars värkarbete. Hon vägde 3505g o var 51 cm lång :) Helt underbar!!
Det började väl lite smått på onsdags morgon (13/1). Jag vaknade av att magen drog ihop sig o så kom den en förvärk som var lite värre än vanligt. Men jag tänkte inte mer på det eftersom jag inte kände nå mer efter det. På torsdagen vaknade jag åter igen med att magen drog ihop sig och det gjorde ont. Jag sa till Niklas att det kändes som om att det var "öppet" därnere jämfört med dan innan. Svårt att förklara. Sedan bestämde sig jag o grannen Madde för att vi skulle gå ner på stan o vagga runt o försöka trigga igång värkar för oss båda, tror vi gick omkring i två timmar innan vi äntligen kom hem.
Kände ingenting förrutom att jag var extremt trött i kroppen och trött på att vara gravid haha. På kvällen kom Evelyn på besök, och medan vi satt där i köket o pratade så bara högg det till i magen o den vart stenhård. Vart så överraskad så jag hojta till. Men jag tänkte att det inte var nåt. Men det kom tillbaka, och fortsatte så smått till o från. När Evelyn åkt hem så berättade jag för Niklas att jag hade fått ont som kom och gick, och att nog trodde det kunde vara nån form av värkar. Han fick bråttom o sprang o gjorde i ordning håret haha. Sedan kunde inte han slappna av. O jag låg på soffan o timade värkar och försökte sova. Fram emot två tiden på torsdags natten hade dom avtagit igen och kunde sova ett par timmar. Niklas lyckades väl få några timmars sömn han på fredags morgonen tror jag.
Vaknade tidigt på fredags morgonen o då passade vi på att äta frukost. Sedan lyckades jag somna om igen trots smärtan som kommit tillbaka igen. Sov kanske en timme, sen var det full rulle i magen med jämna mellanrum igen. Eftersom det var så långt mellan värkarna så tänkte vi att vi måste sysselsätta oss för att inte bara gå hemma o vänta o vänta. Så vi åkte o handlade med Evelyn. Tänkte att då fick vi hem mat också :) Var en annorlunda upplevelse att ha värkar inne på Willys o vara helt dyngsvettig haha...Sen åkte vi hem o lagade mat, så kom Maria o Jonny över o käkade. Det var trevligt, men lite småjobbigt eftersom jag hade ont o svettades floder. Niklas däckade på soffan innan dom gick för han var så spänd o hade inte sovit nåt. Så han sov ett par timmar innan jag äntligen kunde somna en stund. Under tiden så vart det bara värre o värre värkar, o nu var det ingen tvekan längre om att det var på g :)
Lördagen kom o jag låg där troget, svettig o hade ont på soffan. Mitt på dan ungefär kände jag att min gräns för vad jag stod ut med nästan var nådd så jag ringde förlossningen för å prata lite med dom. Hon sa att det var för långt mellan värkarna, men jag fick gärna komma in på en undersökning om jag ville. Men skulle då vara beredd på att bli hemskicka igen om jag inte öppnat mig eller om värkarna inte blivit tätare. Jag skulle dock då få med mig tabletter hem så jag kunde sova åtminstone isf. När klockan närmade sig tre fick Niklas nog och ringde Maria o sa att vi nog borde åka in och kolla hur långt det var gånget iaf. Det höll Maria med om. Så vi kom in på förlossningen ungefär runt halv fyra fyra nångång. Dom tog en kurva o den visade att jag hade värkar men inte tillräckligt regelbundna. Då vart jag undersökt o jag hade öppnat mig 3-4 cm. Så vi fick rådet att åka till Hälla o gå runt lite o sen komma tillbaka för en extra koll eftersom vi åkt från Sala, så vi inte åkt i "onödan".
Vi åkte till IKEA och det var inget trevligt besök, värkarna vart värre o kom tätare, så vi åkte o åt lite innan vi vart tillbaka skjutsade till förlossningen. Maria o Jonny skulle vänta tills vi visste om vi fick vara kvar eller inte.
Dom tog en ny kurva, men som vanligt så var det inte tillräckligt regelbundet, så barnmorskan började prata om att skicka med mig piller hem så jag fick sova iaf. Kände mig så besviken, allt onda för ingenting o jag ville verkligen inte hem, jag ville stanna o föda vår lilla bebis. Men så bestämde hon sig för att undersöka mig igen bara för att. Då vart det helt andra bullar. Huvudet var lååångt ner, jag var öppen ungefär 4-5 cm o hade en buktande fosterhinna. Så bm vågade inte låta oss åka hem igen, för gick det hål på hinnan skulle vi inte hinna in igen. Så Niklas gick ut o hämtade våra saker o pratade med Maria o Jonny, sedan ringde han våra föräldrar medan vi väntade på personalen som skulle ha hand om oss. Vid sju tiden fick vi komma in på vårt rum vi skulle vara i, dom pratade lite med oss o så fick jag först lavemang o sen skulle jag få bada.
Första tiden där kunde jag inte låta bli att skratta, antar att jag var nervös inför att det var på riktigt nu. Tror Niklas var lite nervös också. Nåja, fick hoppa ner i badet o Niklas hämtade saft åt mig. Sen satt vi där till nästan halv tio. BM kom o lyssnade på bebisen lite då o då, och jag fick veta att jag skulle sätta på mig deras übersexiga nättrosor o blöja (binda) o deras snygga rock. När vi kom in på rummet igen så fick vi träffa nattpersonalen som skulle ta över, o kvällspersonalen sa att vi skulle föda bebisen i natt, annars skulle vi bli tvugna att träffa dom igen på morgonen :D
Allt gick bra o värkarna kom ganska regelbundet. Nu hade dom börjat öka lite i styrka. Vid elva tiden på kvällen så var dom ganska starka o varannan värk ungefär var hemsk. Då tog bm en ny kurva o undersökte mig, jag hade inte öppnat mig nå mer alls. Så hon gav mig bricanyl o morfin så jag skulle få sova ett par timmar. O jag skulle tydligen öppna mig medan jag sov också. Stackars Niklas fick ligga o sova på golvet i en sacco-säck haha...
Jag vaknade först efter två timmar av en värk, men bestämde mig för att jag behövde sova mera, så jag vände mig o sov två timmar till ungefär. Efter tre ringde vi på Bm eftersom jag vaknat, o hon sa då att morfinet skulle hjälpa mig mot smärtan ett tag till. Perfekt tänkte jag då :) Meeen vid fyra snåret gjorde det så jävla ont att jag skrek å Niklas att göra nåt, så han larmade. Då kom sköterskan in o gav mig det glädjande beskedet att jag fick börja med lustgasen :D Den vart min bästaste vän :D Efter jag börjat med lustgasen så gled jag in i dimman o har inte koll på vad som hände runt i kring mig. Niklas sa att jag låg o yrade o snarkade till mellan värkarna. Kommer ihåg att jag drömde om massa släktingar o vi renoverade golv haha...till Lady Gagas Bad romance som theme song haha...
Nånstans i dimman så fick jag dryck o dom kom med en jordgubbsmilkshake med proteinpulver i vid ett tillfälle. Sedan nånstans på morgonkvisten så kom BM o sa att vi skulle förbereda med nål i armen för epiduralen. Så det var klart när det var dags för den. Hon informerade mig om att det skulle sticka till lite, men det var lugnt sa jag till henne, jag har legat på sjukhus förr o var van haha...lustgasfylla!
Morgonen kom o personalen från kvällen kom o bytte av nattpersonalen. Jag var helt borta...hur Niklas lyckades få tiden å gå medan jag låg o yrade förstår jag inte. Men han satt tydligen vid min sida o höll mig i hande när det kom en värk...honey! <3
Vid halv tio tiden undersökte dom mig igen, jag var då öppen 9,5 cm så hon "irriterade" kanten som var kvar så den försvann. Sen tyckte hon att dom skulle ta hål på hinnan så det skulle komma en bebis nångång. Hon hann inte mer än att närma sig med nålen förrän den sprack o vattnet forsade ut. Hinnan gick 9.33.
Hon sa att jag skulle säga till när jag kände tryck neråt o bakåt, som när jag behövde gå på toa. Tror klockan var runt tio när jag kände trycket. Då slet dom ifrån mig lustgasen o förklarade att jag inte skulle hinna få nån bedövning. Helt plötsligt så var det dags att krysta. Ont ont ont säger jag bara...O när jag håller på som bäst så säger dom åt mig att nu får jag inte krysta längre. "Vad fan" for i genom huvudet på mig, inte lätt att låta bli iaf. Lyckades lyssna på dom o andas som dom sa åt mig. Jag höll krampaktigt i handtagen till sängen o dom sa åt mig att köra ner hakan i bröstet så jag fick mer kraft, Niklas tröck ner huvudet på mig o skrek åt mig att ta i. Tror det tog 4 eller 5 krystningar så var hon ute :) Det enda jag minns idag är känslan av när huvudet var på väg ut, att det spände o brände utav helvette. O att det var en väldigt konstig känsla när hon gled ut sen, en hal o blöt klump ungefär haha...10.26 kom hon iaf :)
BM höll upp henne o frågade mig vad vi hade fått. Minns att jag såg en liten snippa o mumlade fram "en tjej". Niklas började grina o vart så lycklig när hon kommit ut. Jag var mest avtrubbad o trött så jag kände inte så mycket annat än att låt oss vara i fred för jag var så trött. Det tog ett tag innan jag fick upp henne på bröstet eftersom hon hade så kort navelsträng, så dom la henne på min mage så länge. Då fick Niklas klippa navelsträngen o dom torkade av henne, sen la dom henne på mitt bröst medan dom skulle ha ut moderkakan.
Moderkakan ville inte lossna, dom masserade o drog o satte akupunkturnålar på magen. Försökte få Nova-Li att amma, men inget fungerade. Så dom satte dropp o kallade på läkare, dom pratade om att dom var tvungna att söva mig för att få ut den. Dom satte även kateter och jag vart bara surare o surare över att dom inte bara kunde låta mig vara. Läkaren kom in, sa hej, gratulerade, tröck på magen o sa åt mig att krysta. Plopp sa det så kom den äntligen ut. Sen vart jag sydd med 4 eller 5 stygn. Sen fick vi äntligen lugn o ro o fick vara för oss själva :) O fika :D Efter ett par timmar vart vi skjutsade till BB.
Äntligen hade vår lilla ängel tittat ut o vi var föräldrar! <3
Det är mycket jag inte minns pga lustgasen, men ut kom hon iaf :D
Kommentarer
Postat av: Daddy Nicke
Stolt över er båda! Starkt jobbat, grymt impad! Pöss!
Postat av: Marie
Väldigt väl skrivet, GRATTIS IGEN! Kram
Postat av: Jenny
Glömde bort att skriva att dom satte en elektrod på henne när vattnet gick, och att den trasslade in sig i hennes hår när dom skulle ha bort den :)
Postat av: Daddy Nicke
jah, de såg så otäckt ut när dom drog i den.. man ville bara slå barnmorskan! haha :D
Postat av: Karin
När du berättar hur det var så låter det inte sååå skrämmande att föda barn längre :). Jag har ju alltid varit skiträdd inför den dagen man väl ska föda barn! Så tack :)
Trackback
