Dag 02 - Min första kärlek

Den första kärleken, hm svårt...det finns ju många första kärlekar tycker jag...från när man var kär i en kille i klassen, till första riktiga förhållandet man hade osv...

Jag minns knappt min första kärlek, hur jag än funderar så kommer jag inte ihåg...minns en gång för hundra år sen när vi fortfarande bodde i Uppsala så var jag o min kompis ofta ute o lekte...var väl sju kanske? O då var det en kille där med sin kompis, och han var man ju "kär" i eller vad man ska säga :) Han gick i samma skola, men i nån klass högre upp, och var man väl kär i en stund...haha...kommer tom ihåg hur vi pussades på lekplatsen :D

sen när man var äldre så började man fråga chans på varandra, då fick man ju en annan första kärlek, första killen man var TILLSAMMANS med :D Har för mig att han hette Robin och vi gick i samma klass...

Första riktiga förhållandet då...träffade honom när jag var 18 och vi var tillsammans i hela 4 å och bodde ihop....sedan så hade vi växt ifrån varandra och jag var ung och ville leva mitt liv, hitta mig själv och vara själv helt enkelt... vilket behövdes, jag var nog för ung för att binda mig helt enkelt...

Men det var inte först jag träffade Niklas som jag verkligen förstod var kärlek var på riktigt...innan så trodde man att man var kär, o man accepterade nästintill allt från den andres sida...det var så det var att ha ett vuxet och moget förhållande, och man var tvungen att kämpa mest hela tiden...men jag kom till insikt och förstod att jag var värd mer, värd bättre! och så vägrade jag låta mig stampas på som en matta....
Och det lönade sig!! Jag träffade ju världens underbaraste Niklas, redan från början kändes det så rätt...som min andra hälft...det är såhär det ska kännas att vara tillsammans med någon, allt är enkelt o flyter på (vi har våra ups and downs med ;))...man känner sig värd och uppskattad :) Och det är vi som ska vara vi, alltid!

Så summan av allt babbel är att Niklas är min första kärlek, min första riktiga och enda kärlek :) Ja förutom min kärlek till Nova och min familj, men det är en helt annan sorts kärlek, det kommer en annan gång ;)

Love u honey-bun!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0